39 dagar kvar.

Det känns helt otroligt att ha en deadline,
att veta att snart flyttar man ifrån allt som är tryggt.
Nytt land, nya människor, nya upplevelser - otroligt positiva saker men det är även en stor utmaning jag har framför mig.
Har aldrig varit utan min familj längre än en vecka, har haft mina älskade vänner relativt nära, och snart är allt det borta..

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka, tror inte jag kommer förstå att allt är på allvar förrän jag klivit av flyget och ska möta familjen för första gången.
Försöker att enbart se allt det bra, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit orolig.
En del av mig vill suga sig fast i situationen här, för det är tryggt och bra,
den andra delen vill bara slänga sig ut.

Det jag är säker på är att allt det här bara kommer att göra mig gott,
även om jag kommer få kämpa en del vid några tillfällen.

39 dagar kvar, och jag försöker ta in allt det fina som finns omkring mig.
Sverige är underbart, och Avesta är inte så jäkligt som jag har känt ibland,
och som många känner.
Ta vara på det ni har!