Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Den här veckan har varit så otroligt jobbig för mig..
Måste skriva av mig.

De är snälla emot mig här, men på något vis så stör jag mig så otroligt mycket.
Alla småsaker har gjort mig så sjukt less.
Jag vet inte om det är höstdepression, hemlängtan
eller att jag bara känner att Tyskland suger musten ur mig..
Går runt med en klump i halsen hela tiden.

När vet man vart gränsen går,
hur länge man ska bita ihop, och se om det blir bättre?
Vart går gränsen för att veta när man stått ut så det räcker,
och det är dags att slänga in handduken och åka hem..

Det jävliga är att jag hade inte förväntat mig det här. Alls.
Visste att jag skulle sakna Sverige en del, men kom igen..
Det här är urlöjligt.

Vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte har något göra där hemma.
Vet att jag inte kommer få jobb så snabbt,
och jag kan inte hoppa på någon studie.
Det enda jag skulle kunna göra hemma är att sitta och stirra i väggen,
kalla mig för arbetssökande och vara luspank.
Här har jag så sjukt många chanser -
jag bor mitt i europa, har redan träffat flera godingar, och vet att det finns fler.
Jag har fått tyskakurser betalda, jag utvecklas och testas dagligen,
och får mycket att fundera på som gäller min egna framtid.

Jag vet inte hur många veckor jag ska ge det.
Jag vet inte om jag ska berätta det här för familjen,
och vet framförallt inte vad jag skulle säga till dem.
Önskar att jag kunde återgå till att ha det som förut,
och känna att jag har det bästa av två världar.

Jag kommer ge det lite tid, och känna efter hur det känns.
Förhoppningsvis släpper den här skiten.
Förhoppningsvis slutar jag gnälla på detta i-landsproblem,
och inser att jag har det sjukt bra här.
Jag vet att jag inte skulle vara nöjd med mig själv om jag inte klarade av det här.
Hur svårt kan det vara?

I hope you get here soon.

Tillbaka i Tyskland igen, efter att ha varit i Sverige sedan i onsdags.
Fifan, mina kära vänner, vad jag hade det bra!
Önskar att jag hade mer tid med mina godingar,
men tiden kommer gå fort.
23 december jobbar jag emot nu!

Jag förstod inte riktigt vad som hänt, förrän jag satte mig på planet och vi skulle lyfta.
På något vis så har de två senaste månaderna i Tyskland blivit till ludd,
och under dagarna i Sverige så förstod jag inte riktigt att jag faktiskt var hemma.
Allt har varit så overkligt, och just då så insåg jag vad jag pysslade med.

Här sitter jag nu och förstår att jag faaaktiskt har flyttat till ett annat land.
Jag bor visst inte i utkanten av Stockholm, trots att det känns så när jag går på gatorna i Dusseldorf.
Jag är många, många mil ifrån min älskade familj och underbara vänner,
och nu har jag snubblat över en pojk också.

I lilla, lilla Vikmanshyttan finns han.
Om ni bara visste hur glad jag är över att jag hittat honom,
tror inte han förstår själv hur go jag tycker att han är.
Karljävel och strula till det för mig.

Godingar, ni vet vilka ni är,
ni är riktigt, riktigt bra -
och jag saknar er! <3

In This Moment - The Last Cowboy.
Myskalas!
Nu ska jag göra mitt jobb, och ta tag i städningen, tvätten, fixa LCHF-pannkakor och kl 15 hämtar jag barnen.
Tänker på er, framförallt dig.
Puss på er alla.