Upp och ner, hela tiden.
Ena stunden tvivlar jag inte alls på ett år i Tyskland, utan känner mig hur peppad som helst,
och ibland vill jag krypa hem.

Jag saknar så många, så mycket :(
Innerst inne så vet jag att det är mycket som kommer vara svårt
och att jag kommer ta mig igenom allt.
Det är inget som helst "fel" på familjen - de är jättetrevliga och jag är lyckligt lottad som hamnat hos så fina människor, men just nu så tär saknaden på mig!

Håhå, dags att sluta gnälla kanske?
Hemma skulle jag självklart ha mina nära&kära hos mig,
men jag kan inte bara sitta och se på när andra lever livet.
Vet att det här kommer gynna mig,
så får försöka ta tag i utmaningarna lite bättre :)

På torsdag så blir det troligtvis bio (på engelska som tur är, redan trött på dubbad tv, haha),
och på lördag ska jag träffa en tjej ifrån Mexico som också är au pair.
Imorgon ska vi cykla in till Kaarst och äta lunch, så ska jag försöka våga mig in i en affär också.
Lär handla lite smågrejer som jag behöver.
Vore inte så dumt att lära sig cykla själv heller, samma att hitta till dagis.
Snart ligger det ansvaret på mig!

Kanske skulle ta mig en dusch ikväll också,
och sedan se på lite avsnitt på internet :)

(Lova mig att inte oroa er, jag har det hur bra somhelst. Fjollfasoner jag håller på med bara!)